Meri Hallenberg

Järkäle project  /  Work
Green project  /  CV
Lähiö project


Bumlingen


”Hej Meri, idag tänkte jag på ett berg från barndomen, Malmgårdstoppen som är byggd av skräp. Där fanns traktens bästa kälkbacke. Motionärerna sprang upp och ner för trapporna som ledde ända upp till toppen. Som tonåring klättrade jag ofta dit för att titta ut över skogsdungarna. Man såg kanske ända till havet. Jag kom att tänka på Malmgårdstoppen när du talade om att flytta jord och berg, som de gör i Kalifornien för att ge plats åt bebyggelse. På en del platser flyttar man berg för att ge rum åt bostadsområden, och på andra platser bygger man berg av skräp för att skapa rekreationsområden.”– Liisa”

Hej Liisa, det fanns ingen kälkbacke i närheten av mitt barndomshem, men på skolgården fanns en legendarisk isbacke – den brantaste backe jag dittills hade sett. Barnen slog sina näsor och läppar mot isen som blev täckt av fryst blod. När du talade om soptipparna som blir kullar i utkanterna av förorterna kom jag faktiskt att tänka på flera stycken. Finns de månne fortfarande? De är väl impediment?” – Meri

”Hej Meri, bergen har ju varit viktiga i krig. Från bergstopparna kan man se om fienden närmar sig. Hmm. Hannibals stridselefant som tar sig över Alperna är också intressant. Inaturhistoriska museet finns rekonstruerade mammutar. Jag skulle kunna gå dit och teckna dem, och använda teckningarna som utgångspunkt. Jag skulle vilja måla en melankolisk elefant med smycken runt halsen.”– Liisa

”Hej Liisa, en melankolisk stridselefant låter verkligen som någonting värt att måla. Var du någonsin och tittade på marmorbrotten i bergen när du bodde i Italien? Jag har sett bilder av och tecknat stenbrotten i Carrara. På fotografierna ser maskinerna som bryter marmorn små och anspråkslösa ut, som svartmyror på en ljus, het stenläggning. Men jag tycker det känns våldsamt att tränga in i berget. Jag kommer att tänka på öppna sår när jag ser bilder av stenbrotten i Carrara, huden är sönder och inälvorna är synliga. Jordskreden i Japan lämnar liknande spår i bergsväggarna, jorden rinner nerför backarna som blod.” –Meri

”Hej Meri, jag tror inte att jag såg marmorbrotten, det skulle vara spännande att se dem! Engång i Rödbergen råkade jag gå förbi när en dekorationsmålare restaurerade en ljusröd marmorfasad. Han berättade att det sextonde lagret höll på att torka och att fasaden snart skulle vara klar.” – Liisa